Laura Hiisivuori

Till följd av landhöjningen efter den senaste istiden började Fennoskandias jordskorpa luta så att forntidens Saimen bredde ut sig och vattenmängden i sjön ökade. För cirka 6 000 år sedan kunde Salpausselkäåsen inte längre så emot vattenmassorna, utan de bröt igenom åsen med en enorm kraft och efterlämnade spår i morän och berggrund. Floden Vuoksen uppstod på detta sätt samtidigt som vattennivån i Saimen sjönk med cirka fyra meter och blottlade tusentals kvadratkilometer ny mark i östra Finland.

I ett tvärvetenskapligt projekt har bio- och naturvetare och arkeologer från Helsingfors universitet tillsammans med Museiverket, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet och University of Bristol undersökt vilken betydelse uppkomsten av Vuoksen hade för den ungefär samtidiga utbredningen av vår viktigaste förhistoriska kultur.

– En vetenskaplig grundprincip är orsaken alltid kommer före verkan, poängterar docent Markku Oinonen, direktör för Naturvetenskapliga enheten vid Naturhistoriska centralmuseet.

Undersökningen bygger på kol-fjorton-datering och sannolikhetsanalys av händelsesekvenser som gjorts med Bayes-modellering: Vuoksen uppkom några decennier före det kulturella skiftet i området. Efter att Vuoksen uppkom försvann den kultur som använde asbest i sina lerkärl och den innovativa kultur som uppförde byggnader i stock och använde flinta och bärnsten – typisk kamkeramik – bredde ut sig i området.

Elektronmikroskopisk analys av lerkärl i kombination med kärlens olika stil och det faktum att man slutade använda asbest för att förbättra föremålens hållbarhet tyder på tydliga förändringar i tillverkningsätt.

Arkeologiskt benmaterial avslöjar å sin sida att älgen var ett betydligt viktigare villebråd i den nya kulturen än i den föregående eller den efterföljande kulturen. Bakom förändringarna står möjligen också granens ungefär samtidiga utbredning österifrån. I dag dominerar granen i området.

– Man kan se hur pionjärväxterna på tillandningarna ledde till att älgpopulationen ökade, vilket i sin tur lockade till sig en befolkning med nya seder och metoder och gjorde en befolkningsökning möjlig.

Utbredningen av den typiskt kamkeramiska kulturen i Saimenområdet anknyter till en mer omfattande befolkningstopp under stenåldern, då befolkningen var som störst i Finland. Den nya kulturen blomstrade i några sekel och stagnerade samtidigt som ekosystemet förändrades och skogarna blev äldre och granen dominerande. Livsbetingelserna för älg var inte längre lika goda som på de nya tillandningarna.

Studien har genomförts med stöd från projektet Argeopop (SA 133056) som finansieras av Finlands Akademi och den har publicerats i den internationella serien The Holocene: M. Oinonen et al 2014. Event reconstruction through Bayesian chronology: Massive mid-Holocene lakeburst triggered large-scale ecological and cultural change. The Holocene published online 20 August 2014. DOI: 10.1177/0959683614544049.

Markku Oinonen, Petro Pesonen, Teija Alenius, Volker Heyd, Elisabeth Holmqvist-Saukkonen, Sanna Kivimäki, Tuire Nygrén, Tarja Sundell and Päivi Onkamo 2014.