Ringmärkning av fåglar
Snabblänkar
Ringmärkningsstatistik och -resultat
|
Forskningsprojekt |
Varför ringmärks fåglar?
Ringmärkning är ett viktigt hjälpmedel för att kartlägga fåglarnas flyttrutter: hur snabbt de flyttar och var de rastar och övervintrar. Dessutom är ringmärkning en oersättlig forskningsmetod inom flera andra ornitologiska forskningsområden. Ringmärkning ger oss information om fåglarnas ålder, dödlighet, dödsorsaker, partrohet, födelsortstrohet, ortstrohet, årliga beståndsfluktuationer, individernas fekunditet, egenskapernas ärftlighet, flockarnas sociala rangordning och fågelindividernas revirbeteende. Ringmärkningen producerar information som kan utnyttjas inom fågelskyddet.
Ringmärkningsdata utnyttjas inom grundforskning om populationsekologi, evolution och etologi; ringmärkning har varit en förutsättning för uppkomsten av flera doktorsavhandlingar. Även tillämpad forskning utnyttjar ringmärkningsdata. Till exempel i Nordamerika används statliga tillgångar för att ringmärka viltfåglar: de insamlade uppgifterna används för att uppskatta årliga jaktmängder och för att se vilken effekt jakten har på viltfåglar.
Ett av ringmärkningens nyaste användningsområden är miljöuppfostran. På fågelstationer i bland annat USA, Sverige och Litauen ordnas evenemang för allmänheten där man kan följa med ringmärkning och höra om fåglar och naturskydd. Av erfarenhet vet man att budskapet går bättre fram om åhörarna kan se skyddsobjekten och fältarbetet på nära håll.
Den vetenskapliga ringmärkningsverksamheten grundades i Danmark år 1899, då den danske lektorn Hans Christian Mortensen utförde ett framgångsrikt ringmärkningsexperiment: han ringmärkte hundratals starar med aluminiumringar, av vilka flera återfynd gjordes också från utlandet. I Finland startades fåglarnas ringmärkning år 1913 av professor Johan Axel Palmén. År 1926 började Helsingfors universitets zoologiska museum koordinera ringmärkningen i Finland. I museet grundades senare Ringmärkningsbyrån. Idag är Ringmärkningsbyrån en del av Naturhistoriska centralmuseet och dess personal består av en överintendent, en planerare och fyra museimästare.
Ringmärkningen regleras av lagar. I Finland regleras fåglarnas fångst av naturskydds- och jaktlagen. Tillstånd beviljas av de regionala närings-, trafik-, och miljöcentralerna samt Finlands Viltcentral.
Statistik
Ringmärkningar
Efter att ringmärkningen i Finland startades i början av 1900-talet växte ringmärkningsantalet långsamt i början. Först på 1930-talet uppgick de årliga ringmärkningsantalen till över 10 000 individer, 100 000 ringmärkta individer uppnåddes år 1939. Sedan kom krigsåren och ringmärkningsaktiviteten sjönk. Under de senaste 20 åren har det årligen ringmärkts 200 000–300 000 fågelindivider i Finland. Andelen boungar har varit ca 40 %.
Strax efter krigsåren började ringmärkningsintresset åter växa: gränsen för över en miljon ringmärkta fåglar genom tiderna överskreds år 1966, tre miljoner år 1978, fem miljoner år 1988 och tio miljoner år 2010. Mellan åren 1913–2020 har sammanlagt över 12,5 miljoner fågelindivider ringmärkts.
Den relativt stora variationen i antalet ringmärkningar under de senaste åren beror på förutom häckningsframgång också på mängden vandrande fåglar, fågelstationernas bemanning och förändringar i ringmärkarnas aktivitet: gamla projekt falnar av och nya tar vid.
Ringfynd
Under år 2020 behandlade Ringmärkningsbyrån allt som allt 42 252 kontroller och återfynd av finländska ringar. Allt som allt har nästan 1,5 miljoner fyndrapporter gjorts i registret mellan åren 1913 och 2020.
|
Resrekord hos fåglar ringmärkta i Finland |
|||
| Art | Distans (km) | Ringmärkningsplats | Fyndland |
| Fisk-/silvertärna | 15277 | Pernå, Aspskär | Australien |
| Fisktärna | 15240 | Kuopio | Australien |
| Labb | 12042 | Malax | Brasilien |
| Fiskgjuse | 10986 | Sotkamo | Sydafrika |
| Silvertärna | 10921 | Brahestad | Sydafrika |
| Kustsnäppa | 10658 | Luvia, Sebbskär | Sydafrika |
| Grå flugsnappare | 10558 | Pedersöre | Sydafrika |
| Ladusvala | 10504 | Uleåborg | Sydafrika |
| Silltrut | 10478 | Simo | Kokosöarna |
| Lövsångare | 10297 | Fredrikshamn | Sydafrika |
Ringmärkningsbyrå
Ringmärkningsbyrån verkar i museibyggnaden och koordinerar landets ringmärkningsverksamhet. Ringmärkningsbyrån bl.a. upprätthåller dataregister, väljer och utbildar ringmärkare samt kontrollerar deras arbete. Byrån beställer och delar ut ringarna till ringmärkarna. Dess centrala uppgift är att förmedla information inom landet och till och från utlandet mellan ringmärkare, utländska ringmärkningscentraler, ringfyndare, EURING (European Union for Bird Ringing), forskare, massmedier och den stora allmänheten. Ringmärkningsbyrån främjar forskning genom att publicera sammandrag och analyser av ringmärknings- och fynddata.
Ringmärkare
I Finland har ringmärkning alltid grundat sig på frivillighet. Naturhistoriska centralmuseet ansvarar endast för anställningen av personalen på Ringmärkningsbyrån samt för anskaffning av ringar och kontorsartiklar. Ringmärkaren står själv för resten av kostnaderna av bl.a. litteratur, klättringsutrustning, säkerhetsbälten, vågar, mätredskap, fågelnät och övriga fångstredskap. Fågelföreningar som ansvarar för fågelstationer kan betala en låg dagpenning åt ringmärkare som spenderar en längre tid på en fågelstation.
Antalet aktiva ringmärkare har stigit från ett tjugotal under den första tiden till nuvarande dryga 500. Under de första decennierna var ringmärkning främst magistrarnas och studerandenas privilegium, men idag är fördelningen av ringmärkarnas yrken mycket brokig; de fågelskådare som bevisat sin kompetens och lämplighet beviljas ringmärkningslicens oberoende av yrket. Dagens finländska ringmärkare är kompetenta, yrkeskunniga och engagerade i sitt arbete. Mer om ringmärkningslicensen och ringmärkningstenterna hittar du här.
I Ringmärkningsbyråns ringmärkarregister finns med allt som allt 2646 ringmärkare. I slutet av år 2013 fanns det 634 licenser i kraft. Trots att andelen kvinnliga fågelskådare i Finland ökat konstant har ringmärkning - konstigt nog - kvarstått som mycket mansdominerad. Av aktiva ringmärkare är endast 50 kvinnor.
Ringmärkningskommittén (Rengastustoimikunta) fungerar som ett styrande organ för ringmärkarna. Kommitténs sammansättning väljs varje år på ett möte för ringmärkare. Kommittén ger också Ringmärkningsbyrån en utredning om licensansökningar.
Ringar
Användning av rätt ringstorlek och -typ är en förutsättning för ringmärkning. I Finland används 26 ringar som varierar ifråga om diameter, men allt som allt används 36 olika ringtyper. Största delen av ringarna tillverkas av aluminium. Stål och ännu starkare metallegeringar används bara för sådana fågelarter (t.ex. alkor och måsar) i vars ben en aluminiumring inte skulle hålla längre än ett par år.
Förutom returneringsställe finns det en individuell kod (ringnummer) graverad på ringen. Koden har högst två bokstäver som berättar vilken ringtyp det är fråga om. Resten av koden består av löpande siffror. Koderna kan t.ex. vara X123456, 123456J, PA12345, HT-123.456, EJ1234.
På de finländska ringarna är returneringsstället graverad på latin. I de största ringarna står det MUSEUM ZOOLOG, HELSINKI, FINLAND eller MUS.ZOOL, HELSINKI, FINLAND, men i de minsta ryms enbart texten MUS.Z.HKI, FINLAND.
Den minsta ringen lämpar sig för t.ex. kungsfågeln och den största för svanar. Kungsfågelringen har en diameter på 1,8 mm och väger bara 0,03 g, svanringens mått är 26 mm och 12 g. När man tar i beaktande att kungsfågel väger ungefär 5,5 g och knölsvanen upp till 15 kg upplever fåglarna ringen ungefär lika tung som en armbandsklocka för oss människor. Förutom en metallring kan fågeln också förses med en annan märkning såsom halsring eller färggranna benringar.
Ringmärkningsbyråns kontaktuppgifter
E-post: rengastustoimisto (at) helsinki.fi / rengastus (at) luomus.fi
Telefonnummer: 02941 28786
Postadress:
Ringmärkningsbyrån
PL 17 (Norra järnvägsgatan 13)
00014 Helsingfors universitet