1. Bakgrund och målsättning
2. När ska man fylla i ett bokort?
3. Bobesöken och observatörsblanketten
4. Bokortets ifyllningsanvisningar
   1. Bokortets framsida
   2. Bokortets baksida
5. Holkfågelbon
6. Rovfågelbon
7. Allmänna anvisningar gällande bobesök och -letande

1. Bakgrund och målsättning

Finlands häckfågelbestånd har huvudsakligen utretts med hjälp av bokort. Finska Vetenskaps-Societetens gamla bokort från år 1954 var bland de första i världen. Gamla bokortet användes fram till år 1985 varvid materialet hade blivit så omfattande (130 000 kort) att det var svårt att behandla det manuellt. Därför utvecklade Finska Vetenskaps-Societeten i samarbete med Naturhistoriska centralmuseet ett nytt bokort (vitt) som kan också lätt sparas på datorn. Med åren har nya och bättre versioner av kortet utgetts: 1990 (gul) och 1995 (grön, tillgänglig även på svenska). Nuförtiden ifylls ungefär 4000 bokort årligen. Allt som allt omfattar materialet över 220 000 kort. Sedan år 2012 har det varit möjligt att rapportera bokort också i elektronisk format.  

Samtidigt som korten förnyats har man börjat samla in material för att studera nya omständigheter, t.ex. häckningstidpunkt, kullstorlek samt förändringar i häckningsframgång mellan åren, i olika livsmiljöer, i olika delar av landet och på olika boplatser. Det nya bokortet kan också användas för insamling av utrotningshotade arters biotopuppgifter.

Bokortsmaterialet finns till förfogande för forskningsändamål. Ifall du är intresserad av materialet tag kontakt med Fågeluppföljningen.

2. När skall man fylla i ett bokort?

I praktiken är alla bouppgifter som inkluderar information om antalet ägg eller ungar värdefulla. De bon som besöks minst två gånger kan användas för att utreda häckningsframgång. De mest användbara materialet kommer från bon som besökts minst två gånger både under ägg- och ungstadiet. Om äggens och ungarnas ålder uppskattats är det möjligt att beräkna den dag då häckningen påbörjades trots att boet besökts vara en gång. Bokort med bara ett besök kan också vara värdefulla ifall biotop- och boplatsuppgifterna rapporterats omsorgsfullt.

Det är viktigt att inte välja vissa bon framom andra. Alla de bon som tas med borde representera artens alla bon oberoende av häckningsframgång eller -tidpunkt. Man behöver inte besöka bona dagligen eller ens med jämna mellanrum; de facto är oregelbundna besök mera önskvärda. Det är dock bra att besöken täcker hela uppskattade häckningstiden, om möjligt från äggläggning till att ungarna lämnar boet.   

3. Bobesöken och observatörsblanketten

Antaganden att boet möjligtvis förstörts får inte påverka antalet bobesök. Det har nämligen observerats att ett bo som antas bli förstört besöks på nytt inom kort medan om häckningen verkar framskrida väl i boet besöks det mera sällan för att inte avslöja det för bl.a. predatorer. Därmed blir det ofta så att förstörda bon besöks ofta och framgångsrika bon mer sällan, vilket orsakar statistiska felkällor.

På observatörsblanketten (ifylles årligen och utdelas av Naturhistoriska centralmuseet) bes observatören därför ange enbart uppgifter om bon som inte innehåller statistiska felkällor. Observatörsblanketten 7C–D samlar också in uppgifter om månatliga tiden som använts för att hitta och observera bona. Aktivaste observationsperioden är på försommaren, varefter den minskar stegvis fram till slutet av säsongen. Om individer som häckar sent i ett bo väl skyddat av växtligheten producerar mera ungar än individer som häckar på försommaren (varav största delen av bona observeras), kan det orsaka felaktiga slutsatser gällande häckningsframgången. Detta kan dock tas i beaktande i och med att det förs statistik över observationsaktiviteten i observatörsblanketten.

4. Bokortets ifyllningsanvisningar

Här beskrivs bokortets (både pappkortet 7A–B och elektroniska versionen) ifyllning stegvis. Pappkortet ifylles med blyertspenna och med tydlig handstil antingen genom att skriva i rutor eller omringa rätta koder. Skriv helst med stora bokstäver. Boets nummer ifylles på museet.

Pappkortet rekommenderas att ifyllas genast i fält för att undvika minnes- och kopieringsfel. Samtidigt är det lätt att rapportera tilläggsuppgifter. Uppgifterna kan också antecknas i ett häfte och senare överföra i en elektronisk blankett.

4.1. Bokortets framsida (blankett 7A)

Bokortets nummer ifylles på museet. I punkten vilken kull i ordningen för samma par måste man känna igen paret individuellt (t.ex. på basis av färgringar) för att veta om det är parets första, andra eller tredje häckning det året. Lämna rutan tom om du inte är säker på ordningen. Använd kodnumren 1–3 enligt följande:

• 1 = första kullen
• 2 = andra kullen, äggläggning efter att första häckningen lyckats
• 3 = tredje kullen, äggläggning efter att andra häckningen lyckats

Fyll i ett nytt kort också då en ny kull får sin början i samma bo. Kort av samma par med flera kullar skickas till museet i ett knippe. Under rutan för kullordning antecknas parets kännetecken, t.ex. hanens eller honans ringnummer. Då kan man följa med individernas häckningsframgång från år till år.

Arten antecknas som en kod av 3+3 bokstäver (t.ex. PARMAJ, talgoxe) enligt artlistan. Om du inte är säker på artkoden kan du anteckna artnamnet på svenska på rutans högra sida. Om du inte är säker på arten fyll inte i bokortet. Naturhistoriska centralmuseet försäkrar att sällsynta och utrotningshotade arters boplatser hålls hemliga och de används endast för skyddsåtgärder.

Observatörens nummer. Naturhistoriska centralmuseet utdelar ett personligt nummer för alla observatörer. Om du ännu inte har ett nummer tag kontakt med Fågeluppföljningen. När du en gång deltagit i Naturhistoriska museets taxeringar hålls ditt nummer samma. Bekräfta dock din identitet genom att skriva ditt namn/dina initialer på rutan bredvid numret.

År, dataskydd och kommun. Året antecknas i sin helhet i elektroniska blanketten men på pappkortet räcker de två sista siffrorna. Om man bedriver specialforskning (omfattande material om en art eller en artgrupp) kan kortet skyddas från andras användning för fem år. Förhandla med Naturhistoriska museet om längre dataskyddstider. Förutom kommun är det bra att anteckna närmare plats.

Koordinater. Koordinaterna hittas bl.a. på http://utflyktskarta.fi och http://kansalaisen.karttapaikka.fi/ eller så kan man använda gps eller en karta. Som synonym för EUREF-koordinater används beteckningen ETRS-TM35FIN. Enhetskoordinater går också vid namnen KKJ och YKJ (yhtenäiskoordinaatisto). På pappkortet antecknas koordinaterna i form av enhetskoordinater med 1000 m noggrannhet och i elektroniska blanketten med en meters noggrannhet. När koordinaterna antecknas på pappkortet med 1000 m noggrannhet ifylls alla tomrum i rutorna. Östliga enhetskoordinater inleds alltid med nummer 3, så du kan lämna bort numret varvid tre siffror återstår att anteckna. Om koordinaterna antecknas med 10 000 m noggrannhet blir sista kolumnen i rutorna tom. I elektroniska blanketten måste enhetskoordinaterna alltid antecknas med en meters noggrannhet dvs. med sju siffror.

Boets höjd, boträdets höjd och boets avstånd från trädstammen. Boets och boträdets höjd antecknas desto noggrannare ju kortare höjden är: höjden på ett bo nära mark- eller vattennivån markeras med en decimeters noggrannhet, medan ett bo på 20 meters höjd markeras med fem meters noggrannhet. I elektroniska blanketten antecknas höjden i meter (t.ex. 0,1 m och 9,5 m). På klippstup, sandtäkt och byggnadsväggar uppskattas boets höjd från marken. Boträdets höjd kan lätt uppskattas från 20 meters avstånd genom att uppdela trädet i delar vid 2, 5, 10, 15 och 20 meters höjd. Boets avstånd från trädstammen antecknas med en decimeters noggrannhet. Om boet är tätt intill trädet är avståndet noll.

Boplats. Välj rätt boplats från en rullningslist i elektroniska bokortet. I pappversionen omringas det kodnummer som bäst motsvarar verkliga boplatsen. Om det är frågan om en lövbuske (kodnummer 08) eller ett lövträd (kodnummer 15) skall växtarten (ifall man känner igen den) också antecknas.

Terrängen som omger själva häckningsbiotopen. Ju mer fragmenterad biotopen är desto viktigare är det att anteckna den omgivande terrängen. Exempelvis kan en grandunge befinna sig i mitten av ett kalhygge, en skoglös myr, en åker eller en stad. Habitatfläckar kan ha väldigt olika häckningsförhållanden beroende på omgivande terrängen. 

Boets placering i förhållande till bryn. Välj den kod i vardera kolumnen som bäst motsvarar boets placering i förhållande till bryn. I kolumnen boets omgivning utreds om boet befinner sig på öppen eller halvöppen mark. Alternativet ”kan inte definieras” används t.ex. på områden med fläckvist förekommande buskage. En nyligen planterad ekonomiskog kan tolkas som öppen mark från en kantande skog men på själva planteringen avgör plantornas täthet om området tolkas som öppet eller halvöppet. Avgör efter ögonmått boets avstånd till bryn. Märk väl att ifall boets omgivning inte kan definieras (kodnummer 0) är avståndet till bryn obestämt (kodnummer 0). Om boet igen befinner sig djupt i skogen (kodnummer 9: långt till närmaste öppna område (90 m)) är avståndet till bryn 90 m eller mera (kodnummer 9).

Den egentliga häckningsbiotopen. Omringa kodnumret på den biotop som bäst motsvarar verkliga häckningsbiotopen. Varje biotopgrupp har som första alternativ den mest inexakta biotopen (t.ex. 10 = skog, 70 = odlingsmark), men använd mer exakta biotopalternativ om det bara är möjligt. Skogsbiotoperna uppdelas i nio grupper enligt det dominerande trädslaget. Grupperna är vidare uppdelade i moskogar och lundar. Granmosse fattas från grupperna eftersom den kan sammanslås med granskog med tanke på fåglarna (frodiga granmossar i lund och kargare i moskog). Dikning har ofta ändrat tallmossar och öppna myrar till skogar (kodnumren 1–18) eller buskmarker (kodnumren 50–57).

Den egentliga häckningsbiotopens areal. Biotopens areal uppges med hjälp av en arealklass. För att underlätta arealuppskattningen har ungefärliga maximimått angetts inom parentes.

Boet hittades. Omringa ett kodnummer.

4.2. Sammandrag av besöket (pappblankett 7B)

Häckningsframgång uppges enligt de uppgifter som med säkerhet är i kännedom genom att omringa ett kodnummer (1–25). Boets innehåll borde alltid granskas noggrant med undantag av arter som vid störning under ruvningstiden lätt överger boet (bl.a. berguv, ringduva, sångtrast, talltita och törnskata). Nedan kommenteras en del av alternativen för häckningsframgången.

• 01: Ofullständiga uppgifter. Kommer ifråga närmast då gamla kort kodas.
• 02: Boet besöktes inte i häckningens slutskede. Används när häckningsframgången inte är känd, t.ex. då boet inte besöks i häckningens slutskede eller det besöks i ett så sent skede att man inte med säkerhet vet om ungarna lämnat boet eller om det förstörts innan det.
• 03: Ungarna var färdiga att lämna boet. Häckningen tolkas lyckad trots att ungarna ännu under sista besöket var i boet. Ungarna var ändå så stora att de vid störning hade lämnat det. Det räcker med att bara en unge lämnar boet för att häckningen skall klassas som lyckad.
• 04, 05: Ungarna lämnade boet ”normalt” (4) eller för tidigt (5). Ungarna kan fly från boet för tidigt om de störs mycket under de sista dagarna de i normala fall skulle stanna i boet. Trots att störning skall undvikas lyckas det i praktiken inte alltid (t.ex. boet hittas av slump i slutskedet av häckningen).
• 06, 07: Ungarna sågs i boets närhet (6), boet var tomt och föräldrarna matade i närheten (7). Försäkra dig om att ungarna faktiskt är från det ifrågavarande boet och inte en närliggande kull. Märk väl att föräldrafågeln kan bära på mat en kort stund efter att boet förstörts. Denna fas är dock kort och föräldern har en tendens att själv svälja maten. En varnande fågel kan inte heller användas som indikator för en lyckad häckning, eftersom föräldrarna kan varna flera timmar efter att boet förstörts. Kodnummer 6 kan dock användas när föräldern spelar vingbruten.
• 08: Rester av äggskal och -hinnor i boet (borymmare). Om boet innehåller söndriga äggskal men inga lösa hinnor har boet förstörts (gäller både borymmare och bostannare).
• 09: Rikligt med ”mjäll”. Hos bostannande arter yttrar sig fjädrar och dun som tagglika pennor från vilkas ändor fjunet skalas fram. Pennans skal nedbryts samtidigt till mjälliknande damm som ofta sjunker djupt ner i boet. ”Mjället” kan hittas genom att lyfta mjukt bomaterial åt sidan. Det skall finnas rikliga mängder av mjäll för att häckningen skall kunna tolkas som lyckad (dvs. ungarna lämnat boet). En liten mängd mjäll kan indikera att fjäderdräktens utveckling varit på hälft när boet blivit tomt (dvs. förstörts).
• 12, 13: Boet tomt men helt (12) eller söndrat (13). Om boet är tomt men helt och borde vid besökstiden ha haft ägg eller ungar, har en predator antagligen förstört det. Om predatorn känns till antecknas den på kortet. Om boet plundrats av en kråkfågel används kodnumret 26.
• 15: Boet förstört av väder eller vatten. Översvämning, regn eller vind kan förstöra ett bo.
• 17: Äggen övergivna. Äggen har övergivits av okänd orsak mitt under ruvningstiden.
• 18: Alla ägg förblev okläckta. Ruvningstiden var längre än normalt och äggen förblev okläckta.
• 20: Alla ungar skadade och dödade. Detta alternativ gäller de bon som har spår av att en predator ätit ungarna.
• 24: Göken förorsakat misslyckandet. Gökens parasitism tolkas som ett ”misslyckande” med tanke på värdartens häckning. Från gökens perspektiv kan häckningen ha lyckats. Fyll i ett skilt bokort för göken och kom ihåg att anteckna värdarten i det.

Holkområdets och holkens (boets) nummer. Holkområdets nummer erhålls av Fågeluppföljningen.

Är boet beläget i en koloni? Boet befinner sig i en koloni av en annan art om kolonins föräldrafåglar skyddar boet samtidigt som de försvarar sina egna bon. Oftast är det fråga om kolonier av björktrast, tärnor och måsar. Om man vill rapportera flera bon från en och samma koloni och av samma art (kodnummer 3) på ett pappkort, antecknas enskilda bona i schemat för bobesök. Obs! Om flera bon rapporteras samtidigt kan bara ett bobesök per bo antecknas. Om samma bon besöks flera gånger rapporteras bona på enskilda bokort. När man karterar bon i en koloni skall bona väljas slumpmässigt från olika delar av kolonin. Man kan göra ett vattentest för äggen för att uppskatta ruvningsskedet (men bara om kolonin kan besökas utan större skada). I elektroniska blanketten finns en enskild blankett för koloniarter.

I schemat noteras uppgifter från varje bobesök. På pappkort kan tilläggsuppgifter och klockslag antecknas på raderna bredvid schemat.

Häckningsskedet skall antecknas vid varje besök. I elektroniska blanketten gör man det i en rullningslist och på pappkortet fylls kolumnen enligt koderna under schemat. Känd eller uppskattad ålder i dygn behövs bara från ett besök. Å andra sidan kan två rader ifyllas från ett bobesök: en rad med exakt ålder (t.ex. kod 01 = 1 dygn, kod 02 = 2 dygn osv.) och en annan med häckningsskedet (t.ex. M5 eller P3). I samband med ringmärkning är det bra att anteckna på en rad att ungarna ringmärktes och på en annan ungarnas uppskattade ålder. Man kan också följa med och rapportera bobesök efter att ungarna lämnat boet.

Nummerkoden används om åldern är känd eller om den har uppskattats med 1-2 dygns noggrannhet. Detta är möjligt under äggskedet om boet har hittats under ruvningstiden, de har genomlysts under ett tidigt skede av ruvningen eller om man genomfört ett vattentest. Under ungstadiet kan åldern uppskattas med erfarenhet eller på basis av vinglängden.

M4–M5-kodernas användning förutsätter att man t.ex. gjort ett vattentest. Man övergår från M-stadiet till P-stadiet när första ungen har kläckts. När man använder koderna P1–P9 skall antalet ungar alltid rapporteras. Om ungarnas exakta antal inte är känt använder man koden P0. Koderna P7 och P8 kan användas så länge som kullen är ihopsamlad och man är säker på att de tillhör det ifrågavarande boet. Exakta antalet ungar i terräng skall också räknas. Obs! Hos många arter uppdelas ungarna i två grupper i terräng: ena som leds av hanen och en annan av honan. Anteckna skilda terränggrupper på kortet bara om både grupperna påträffats. I samband med koderna E1, E2, M0, M9, P0, T0, T1, T2 eller J0 lämnas kolumnerna med ”Ägg” och ”Ungar” tomma.

Efterkontroller (koderna J0–J2) är önskvärda, eftersom de ger viktig information om häckningsframgång. Märk väl att häckningen inte automatiskt tolkas som lyckad i samband med ungarnas ringmärkning (med undantag av om ungarna är färdiga att lämna boet vid ringmärkningsskedet). Boet skall senare besökas och bevis på häckningsframgången hittas.

Enligt uppgifterna i schemat kan man sedan räkna bl.a. kullstorleken, när häckningen inletts och föra statistik över häckningsframgång.

Klockslag är bra att anteckna i samband med varje bobesök. Det behövs bl.a. för att utreda äggläggningsintervall eller datera kläckningstid och tiden när ungarna lämnar boet. 

Anmärkningar antecknas på raderna för tilläggsuppgifter. Anteckna här alla avvikande fenomen såsom om ägg eller ungar försvunnit eller en del av ungarna lämnat boet. Berätta också vad som kan ha orsakat ett möjligt misslyckande. Om boet innehåller ungar eller ägg av flera arter rapporteras bara ruvande artens egna avkomlingar i schemat. Främmande arters ägg och ungar antecknas på raderna intill.

De allmännaste felen och bristerna kan undvikas genom att granska bokortens Kontrollblankett 7 E. Med blanketten informerar Fågeluppföljningen observatörer om brister eller ber om tilläggsinformation gällande bokort.

5. Holkfågelbon

Även folkfåglars häckning uppföljs med bokort. Ornitologer som äger många holkar hoppas medverka i bokortsundersökningen.

6. Rovfågelbon

Exakta uppgifter om alla årligen funna rovfågelbon insamlas i Fågeluppföljningens och Miljöministeriets rovfågelboregister. Bona rapporteras i en specifik blankett för rovfågelbon. Blanketten utdelas av Ringmärkningsbyrån och den finns också i elektronisk format i Lintuvaara-portalen. 

7. Allmänna anvisningar gällande bobesök och -letande

Bekanta dig med följande anvisningar innan du går ut i fält.

Rör dig försiktigt nära fågelbon. Se till att dina handlingar inte skadar boet, orsakar boets övergivning eller avslöjar boets läge för predatorer.

Besök inte boet i onödan. Besöken skall vara så snabba som möjligt och för att minimera störningstiden ta anteckningsmaterialet fram redan innan du är framme vid boet. Boletande grundar sig i stort sett på att observera föräldrafåglarnas beteende från ett lämpligt gömställe. Undvik planlöst letande i och med att föräldrafåglar då varnar ljudligt. Ju mer erfarenhet man har desto snabbare blir man att hitta bon.

Skada inte heller växtligheten omkring boet. Var speciellt försiktig nära bon som fästs på växter så att stödet inte ger vika. Besöken får inte leda till att boets omgivning exponeras eller att en stig (eller ett luktspår) till det bildas. Kontrollera istället boet från ett tillräckligt avstånd och du kan göra vilseledande stigar eller luktspår i närheten. Besök inte boet om du märker att en kråkfågel eller någon annan predator är i närheten.

När du har hittat boet skall du i fortsättningen närma dig det så att föräldrafåglarna inte skräms i onödan. Det är dock viktigt att föräldrarna är medvetna om din ankomst i god tid förrän du är framme vid boet. Du kan t.ex. sjunga, bryta torra kvistar eller klappa på trädstammen. Om föräldern inte är i boet skall du se till att fågeln upptäcker dig från ett tillräckligt avstånd. Om fågeln upptäcker dig först när den är på väg till boet kan den bli så skrämd att den överger boet direkt.

Iaktta föräldrafågeln när du närmar dig boet. Om hon verkar vara ovillig att lämna boet kan de hända att hon som bäst lägger ägg eller ungarna just skall kläckas. Undvik då att besöka boet. Föräldern kanske inte heller vill avslöja boet för en möjlig predator. Sväng i så fall ryggen mot boet varvid fågeln möjligtvis utnyttjar tillfället och smiter obemärkt undan. Vissa arter (t.ex. sjöfåglar och mesar) täcker bona förrän de lämnar det för en stund. Om du vid ett bobesök märker att föräldern i all hast inte hunnit täcka boet, täck det innan du lämnar boet.

Fågelungarna är benägna att lämna boet tidigare än normalt under de sista dagarna i boet. Det kan vara nyttigt att lämna boet tidigare p.g.a. en predator för att då kanske en del av ungarna överlever incidenten. I terräng är dessa ungar dock hjälplösa och de har en lägre överlevnadssannolikhet än i boet (förutsatt att ingen predator väntar där på dem). Därmed bör ett bo med stora ungar besökas från ett så långt avstånd att ungarna inte lämnar boet. Då skall man t.ex. inte längre klättra upp i ett träd för att besöka ett bo. Arter vars ungar kan lämna boet som förvånansvärt små är alla sylvider, järnsparv, sångtrast, koltrast, törnskata och hämpling.

Kom ihåg att fåglarnas säkerhet är viktigare än att uppsamla fullkomligt komplett material.

Returnera bokorten och observatörsblanketten till Fågeluppföljningen före slutet av augusti!