Zoologiska samlingar
Histori av zoologiska samlingar
Vertebratsamlingar
Vertebratsamlingarna omfattar i detta nu c. 140 000 preparat av uppstoppade djur, skinn, skelett och vätskepreparat. Fiskar, groddjur och reptiler förvaras vanligen i vätska, antingen i alkohol eller formalin. Dessutom har museet en stor fågeläggsamling. Samlingarna är huvudsakligen för forskningsändamål, men museet lånar ut preparat t.ex. för utställningar.
På 1800-talet insamlades preparat aktivt, köptes från naturaliefirmor eller ficks i utbyte eller gåva. Finländare arbetade ofta i fjärran land som statsanställda i rysk tjänst och samlade preparat, som de sedan skänkte till museet. Då Hampus Furuhjelm var guvernör i Alaska (då en del av det ryska kejsardömet liksom Finland) insamlade han ett skelett av den utdöda Stellerska sjökon. Det kom till museet år 1861 och är museets värdefullaste preparat, för sådana skelett finns det bara ett fåtal i hela världen. Numera får museet sina vertebrater som gåva av allmänheten, som till museet hämtar döda djur som hittas i naturen, eller forskarnas forskningsmaterial. Högholmens djurpark har redan i 100 år varit en trogen donator.
| Ansvariga personer | vetenskaplig | teknisk |
|---|---|---|
|
Risto Väinölä |
Martti Hildén |
Entomologiska samlingar
Naturhistoriska centralmuseets insektsamlingar omfattar numera drygt 9 miljoner exemplar. Fjärilar, skalbaggar och steklar utgör de största grupperna, tvåvingar är också rikt representerade. Något under hälften av djuren är insamlade i Finland, de övriga är utländska. Museets samlingar har uppnått sin nuvarande omfattning under en tid av över tvåhundra år.
Redan under 1700-talet hade Åbo Akadem zoologiska samlingar. Dessa samlingar omfattade talrika examplar från Finland och utlandet, men största delen förstördes i Åbo brand år 1827. En liten del kunde räddas, och ingår nu i Zoologiska museets samlingar.
Efter Åbo brand flyttades universitetet till Helsingfors under namnet Kejserliga Alexanders-Universitetet. De förlorade samlingarna kunde inom kort ersättas med nytt material både från Finland och från utlandet. Fränst under 1850-talet samlade flera finländare insekter i Alaska, och under senare delen av 1800-talet i Sibirien. Vidare företogs resor till medelhavsområdet och till Centralasien. En viktig samling är C.G. Mannerheims skalbaggssamling, som fortfarande bevaras separat på museet.
I det självständiga Finland koncentrerade sig de flesta entomologerna på att studera den inhemska faunan. De flesta insektgrupper är väl representerade i museets inhemska samling, både vad artuppsättningen och den geografiska utbredningen beträffar. Talrika amatörentomologer har bidragit till museets samlingar med kontuinuerliga gåvor eller genom att testamentera sin samling till museet. Utländska insekter samlades under 1920-60-talet främst på de atlantiska öarna. Under fortsättningskriget pågick dessutom ett Ostkarelen-projekt, vars material likaså berikade museets samlingar.
Alltsedan 1960-talet har man i större grad ägnat sig åt insamlingar i utlandet. Viktiga mål har varit många länder i Afrika, Främre Orienten (speciellt Iran), Sibirien, Nepal och nu senast Lesbos i Grekland. De inhemska insamlingarna har ofta ingått i större projekt, t.ex. klarläggandet av hotade insekters förekomst, eller utredningar av dåligt kända grupper. Museet har också deltagit i molekylbiologisk forskning. Fortsättningsvis har museet fått motta stora privata insektsamlingar, och dessutom de samlingar som tidigare hört till institutionen för tillämpad biologi.
Samling av insamlingsdagbböcker
| Ansvariga personer | vetenskaplig | teknisk |
|---|---|---|
| Sergei Tarasov | Sergei Tarasov | Jaakko Mattila |
| Fjärilar (Lepidoptera) | Lauri Kaila | Pekka Malinen |
| Tvåvingar (Diptera) | Jere Kahanpää | Jere Kahanpää |
| Steklar (Hymenoptera) | Juho Paukkunen | Juho Paukkunen |
| Andra insektsordningar | Heidi Viljanen | Heidi Viljanen |
Evertebratsamlingar utom insekter
Avdelningens samlingar omfattar över 400 000 prov eller exemplar av ryggradslösa djur (exklusive insekter). I den inhemska samlingen är spindlar (Araneae), blötdjur (Mollusca), virvelmaskar (Turbellaria), terrestriska glattmaskar (Oligochaeta; Enchytraeidae och Lumbricidae), samt gall- och hornkvalster (Acarina, Eriophyidae och Oribatidae) de bäst representerade grupperna. Större delen av djuren bevaras i etanol.
| Ansvariga personer | vetenskaplig | teknisk |
|---|---|---|
| Kräftdjur, andra vattendjur | Risto Väinölä | Katja Nylund |
| Blötdjur | R. Väinölä, P. Cardoso | Ritva Talman |
| Spindlar, tusenfotingar, maskar | Pedro Cardoso | Timo Pajunen |
Monitoring
Zoologiska museet leder fler a pågående nationella monitoringundersökningar över fågelfaunan. Målet med dessa är att:
- insamla grundläggande information om arternas utbredning, numerär och biotopval
- följa med förändringar i arternas utbredning och numerär samt fågelpopulationernas sammansättning
- mäta dessa förändringars riktning och hastighet med särskild uppmärksamhet lagd på arter som minskar i antal
- undersöka långtida inverkan av miljöförändringar och skötsel av miljön
Monitoringen förverkligas i huvudsak genom samarbete med amatör ornitolog er. Alla som känner fåglar tillräckligt bra kan delta i arbetet genom att noggrant följa uppgjorda instruktioner. I de mer krävande monitoringarna behövs även färdighet i att känna igen fåglar på basis av sång och läten. Nödvändigtvis behöver observatören inte behärska hela vår fågel fauna - det kan räcka med att kunna identifiera en viss grupp arter. Monitoringens centrala krav är kontinuiteten, sålunda bör arbetet pågå på samma ort i fler a år.