1. Bakgrund och mål
2. Hjälpmedel och tidsbehov
3. Val av rutt och punkter
4. Taxeringsperiod
5. Tid på dygnet
6. Vädret under taxeringen
7. Taxering i fält
8. Tolkning av observationer
9. Taxeringens upprepning under följande år
10. Rapportering av resultat
11. Blanketternas ifyllningsanvisningar
 

1. Bakgrund och mål

Punkttaxeringar är i flera länder den huvudsakliga taxeringsmetoden för uppföljning av terrestra fågelarternas beståndsförändringar. I Finland har punkttaxeringar gjorts sedan år 1984. Tack vare punkttaxeringar kan man undersöka årliga variationer i fågelbestånden samt kartera fågelfaunan och fågelarternas tätheter i olika livsmiljöer. Eftersom fågelarterna varierar ifråga om märkbarhet avspeglar punkttaxeringen inte sanningsenligt arternas förekomst i förhållande till varandra.  

Taxeringsmetoden kan inte tillämpas på sjöfåglar, så därför inventeras inte följande artgrupper: lommar, doppingar, sjöfåglar, måsfåglar och sothöna. Däremot räknas övriga sumphöns och vadare med. 

2. Hjälpmedel och tidsbehov

Punkttaxeringen kräver en god fågelartkännedom inklusive sång- och varningsläten. För inventeringen behöver man häfte, penna, klocka (som visar sekunder) och kikare för att fastställa identifieringar. Ruttens namn, taxerarens namn, år och punkternas nummer märks på en grundkarta (1:20 000). Vid behov märks punkterna i fält med t.ex. plastband. Sträckorna mellan punkterna kan tillryggaläggas med fordon, cykel eller till fots. På väglösa områden kan man behöva en kompass. Man kan också mata in punkternas koordinater i en GPS-navigator. 

Det räcker 2,5–4 timmar att inventera en punktrutt beroende på hur länge det tar att färdas mellan punkterna.  

3. Val av rutt och punkter

Taxeraren får själv välja i hurudana biotoper punkterna placeras, eftersom taxeringsdata huvudsakligen utnyttjas till att bilda index som beskriver årliga beståndsvariationer. Det är mycket viktigt att utföra taxeringen på exakt samma punkter från år till år. Punkten kan flyttas endast ifall man inte längre kan ta sig fram till den. Punkterna placeras på så enhetliga biotoper som möjligt antingen på förhand eller i samband med första taxeringen. Omgivningen runt punkten skall bestå av samma biotop med en radie på minst 50 m, helst mera. Varje punkt hör till en viss biotop. Punkterna får inte väljas utgående från fåglarnas tillfälliga riklighet just då eller förekomsten av en ovanlig art på punkten! Biotoperna är: 

1.  Granskog (gran som dominerande trädslag) 
2.  Tallskog (tall som dominerande trädslag) 
3.  Lövskog (lövträd som dominerande trädslag) 
4.  Blandskog (ungefär lika mycket löv- och barrträd) 
5.  Buskage av lövträd (höjd under 5 m) 
6.  Plantering av barrträd (höjd under 5 m) 
7.  Hygge 
8.  Tallmyr. En myr med tall som dominerande trädslag; utdikade tallmyrar hör ofta till biotop 5 eller 6. Skogskärr med gran som dominerande trädslag betecknas som biotop 1, 3 eller 4 enligt det dominerande trädslaget. 
9.  Öppen myr 
10. Strandäng (med eventuella buskar här och där) 
11. Åker (även odlad vall) 
12. Landsbygdsbebyggelse (byggnader, gårdar, trädgårdar mm.) 
13. Park 
14. Stadsbebyggelse (mestadels byggnader) 
15. Fjällbjörkskog 
16. Kalfjäll 
17. Övriga biotoper (definiera biotopen vid punkten ”Huomioita pisteestä”) 

Om biotopen med tiden ändras (t.ex. skogsplantering växer till skog) uppdateras biotopen på resultatsblanketten. I övriga fall hålls biotopkoden samma från år till år.  

Man sparar tid om ruttens start- och slutpunkt är nära varandra. Det lönar sig inte att planera en rutt på ett svårframkomligt område (som t.ex. drabbas av översvämningar, har dåliga trafikförbindelser osv.). Kombinera inte taxeringen med t.ex. kontrollering av fågelholkar eller annan form av observation (endast om observationen sker exakt lika från år till år och taxeringens upprepning inte störs av det på något sätt).   

Punkternas läge märks på kartan, i fält och beskrivs noggrant i ett häfte så att taxeraren hittar exakt samma ställe följande år. På väglösa områden är det nödvändigt att utnyttja karta, kompass och olika formationer i terrängen om man vill att punkterna är t.ex. i en rak linje. 

Avstånden mellan punkterna kan variera så länge som minimiavståndet mellan två punkter är 350 m i öppet landskap och 250 m i skogslandskap. Då minimerar man risken att räkna samma fågel flera gånger. När man rör sig till fots eller med cykel är det bra att hålla avstånden relativt korta så att all tid inte går åt till att ta sig fram mellan punkterna. Varje rutt har 20 taxeringspunkter och i varje punkt räknas fåglarna under exakt 5 minuter. 

4. Taxeringsperiod

I södra Finland är den rekommenderade taxeringsperioden 20.5.–20.6. och i norra Finland 30.5.–30.6. (på fjällområden fram till 5.7.). Eftersom samma rutt inventeras under samma tidpunkt och av samma taxerare är resultaten jämförbara mellan åren. Därför kan en del rutter räknas i början av taxeringsperioden och en del mot slutet – på så sätt får man med både tidigt och sent häckande arter. Samma taxerare kan inventera flera rutter under samma säsong. 

5. Tid på dygnet

Bästa taxeringstiden är kl. 4–9. Taxeringen avslutas senast kl. 10. 

6. Vädret under taxeringen

Taxeringen görs under uppehållsväder. Det skall vara så vindstilla som möjligt. Taxeringen kan inte utföras i hård blåst, regnväder eller kallt väder.

7. Taxering i fält

Anländ till punkten så att fåglarna störs så lite som möjligt. Ta fram klocka, häfte och penna. Skriv observationerna från varje punkt separat: först punktnummer (och -namn), biotop och taxeringens starttid. Arterna antecknas i den ordning som de observeras och efter varje art antecknas individmängd enligt avståndsklassifikationen i olika kolumner: fåglarna inom 50 meters radien antecknas med s (s = sisällä) och fåglarna utanför radien med u (u = ulkona). Du kan alltså tänka dig att du omringas av en cirkel med radien 50 m och diametern 100 m, och fåglarna befinner sig antingen innanför eller utanför cirkeln. Radien används för att kunna räkna ut fågelarternas tätheter (par per kvadratmeter) i olika biotoper samt för att studera arternas märkbarhet. Ju svårare det är att observera en art desto större andel av observationerna görs innanför cirkeln. 

Fågelns läge är det ställe där fågeln först observerades. I gränsfall kan fågelns avstånd från punkten mätas med hjälp av stegpar (dock efter taxeringen). Om fågeln flyr undan taxeraren när man anländer till punkten, antecknas fågeln enligt dess ursprungliga läge. Fåglar som tydligt flyger över punkten antecknas vara utanför cirkeln (flyttande fåglar räknas inte med). Alla fåglar antecknas oberoende av om någon av dem eventuellt observerats i en annan punkt. 

I början kan det vara svårt att uppskatta avstånd. Därför är viktigt att mäta sina stegpar (hur många steg motsvarar 50 m) i olika biotoper och sedan öva sig på att uppskatta avstånd till sjungande fåglar på förhand. 

Om du hör flera hanar till samma punkt kan hanarnas läge markeras med enkla pilar (avstånd och riktning) för att lättare hålla ordning på dem. 

Taxeringen i varje punkt avslutas efter exakt 5 minuter. Efter taxeringen kan oklara gränsfall kontrolleras med stegpar. 

8. Tolkning av observationer

Den enhet som används är fågelpar, inte individ. Som par tolkas (1) sedd eller hörd hane, (2) ett par, (3) ensam hona, (4) kull och (5) bo. 

Fåglar som rör sig i flockar kan orsaka tolkningsproblem. Små flockar av tidigt häckande arter (korsnäbbar, stare, sparv, björktrast, kråka, grönsiska, grönfink) tolkas som kullflockar. Parmängden fås genom att dela flockens individmängd med parets + ungarnas förmodade antal (oftast 5). Med andra ord är 1–5 individer = 1 par, 6–10 individer = 2 par osv. Under taxeringsperiodens slut kan man även påträffa kullar av senare häckande arter. Om arten häckar så sent att en flockobservation inte kan tolkas som en kull (t.ex. tornseglare, ringduva, svalor) delas flockens individantal med två (udda tal avrundas uppåt, dvs. 1–2 individer = 1 par, 3–4 individer = 2 par osv.). Individer som flyger över räknas med, men tydliga flyttflockar ej.

9. Taxeringens upprepning under följande år

Ruttens taxeringstid skall hållas samma från år till år: taxeringen utförs högst 7 dagar före eller efter den dag då taxeringen utförts för första gången. Om våren framskrider ungefär lika (flyttfåglarnas ankomst i maj, växtlighetens utveckling) som under första taxeringsåret borde taxeringsdagen vara så lika som möjligt mellan dessa år. Under sena vårar kan taxeringen utföras senare, under tidiga vårar tidigare. Taxeringsdagen för en rutt kan således variera med max. 15 dygn, taxeringens starttid med en timme. 

Samma taxerare inventerar samma rutt från år till år. Om taxeraren byts anses rutten vara helt ny. Själva inventeringsarbetet görs av samma person; om någon annan fungerar som sekreterare skall samma praxis följas varje år. Vädret och taxeringens längd borde också vara så lika som möjligt mellan åren. 

10. Rapportering av resultat

Punkttaxeringens resultat rapporteras elektroniskt i portalen Laji.fi.

1. Registrera dig och logga in på Laji.fi-sidorna (uppe på högra hörnet på framsidan).
2. När du har loggat in kan du välja en punkttaxeringsrutt genom att klicka på Spara observationer (Tallenna havaintoja) --> Punkttaxering (Pistelaskenta) --> Rapportera (Ilmoita).
3. Du kan välja din taxeringsrutt antingen på kartan eller via listan.
4. Klicka på Rapportera ny taxering för denna rutt (Ilmoita uusi laskenta tälle reitille), varvid du kan börja fylla i blanketten. 

Om du får tekniska problem eller har utvecklingsförslag gällande rapporteringssystemet, kan du kontakta oss per e-post: linnustonseuranta(ät)luomus.fi. 

Om du inte kan rapportera dina resultat elektroniskt kan du också göra det på pappersblankett. Du kan be Fågeluppföljningen att skicka dig blanketten eller skriva ut dem själv: 

• Blankett för punktrutt 2A (pdf)
• Punktblankett 2C (pdf)

Rapportera dina resultat strax efter taxeringen! 

Blanketternas ifyllningsanvisningar

Ifyllningsanvisningarna för den elektroniska blanketten hittar du på punkttaxeringssidorna på Laji.fi.  

Pappersblanketter fylls i med tydlig handstil, blyertspenna och STORA BOKSTÄVER. Sifferuppgifter antecknas alltid på fältets högra ända (t.ex. klockslag, biotop), bokstavsuppgifternas ifyllning startas på fältets vänstra ända (t.ex. kommun, närmare plats). 

Blankett för punktrutt 2A

• Blankett för punktrutt 2A (pdf)

På framsidan (blankett 2A) antecknas uppgifter om taxeringsrutten. Ruttens fasta nummer ges av museet efter det första taxeringsåret. Nya taxerare får också sitt observatörsnummer av Fågeluppföljningen. Om rutten går genom flera kommuner, betecknas rutten höra till den kommun som har flest punkter. Till punkternas antal räknas de punkter som inventerades (lämna alltså bort de punkter som hör till rutten, men som inte inventerades). Vinterfågelruttens nummer antecknas om punktrutten är samma som vinterfågelrutten. Stora flockar som observerats i olika punkter antecknas också på framsidan genom att skriva punktens nummer, art och flockstorlek. 

Punktblankett 2C

• Punktblankett 2C (pdf)

Resultaten från två punkter ryms på en punktblankett. Förutom att punktrutten har ett fast nummer är punktnumren också fasta. Anteckna punktnumret och biotopkoden (se nedan) på blanketten. Skriv också in en kort beskrivning av biotopen. Om biotopen med tiden förändras ändras biotopkoden så att förutom den gamla biotopkoden skrivs också den nya koden in i fältet intill. I övriga fall hålls biotopkoden samma mellan åren. 

Biotoperna

Omgivningen runt punkten skall bestå av samma biotop med en radie på minst 50 m, helst mera: 

1.  Granskog (gran som dominerande trädslag) 
2.  Tallskog (tall som dominerande trädslag) 
3.  Lövskog (lövträd som dominerande trädslag) 
4.  Blandskog (ungefär lika mycket löv- och barrträd) 
5.  Buskage av lövträd (höjd under 5 m) 
6.  Plantering av barrträd (höjd under 5 m) 
7.  Hygge 
8.  Tallmyr. En myr med tall som dominerande trädslag; utdikade tallmyrar hör ofta till biotop 5 eller 6. Skogskärr med gran som dominerande trädslag betecknas som biotop 1, 3 eller 4 enligt det dominerande trädslaget. 
9.  Öppen myr 
10. Strandäng (med eventuella buskar här och där) 
11. Åker (även odlad vall) 
12. Landsbygdsbebyggelse (byggnader, gårdar, trädgårdar mm.) 
13. Park 
14. Stadsbebyggelse (mestadels byggnader) 
15. Fjällbjörkskog 
16. Kalfjäll 
17. Övriga biotoper (definiera biotopen vid punkten ”Huomioita pisteestä” i blankett 2A) 

De vanligaste 60 arterna finns på punktblanketten. De fågelpar som finns inom 50 meters radien antecknas under kolumnen S (s = sisällä) och paren utanför radien (inklusive fåglar som flyger över) under kolumnen U (u = ulkona). 

Om man observerar en art som inte finns på listan antecknas arten under "Lisälajit". Använd fågelarternas 3+3 förkortningarna, t.ex. antecknas en överflygande hämpling CARCAN och 1 (= 1 par) i U-kolumnen. Loxia sp. finns med på listan, men ifall man lyckas identifiera korsnäbben till art markeras den under "Lisälajit" (t.ex. mindre korsnäbb LOXCUR) och LOXSP. lämnas tomt.